Anneli Thors

Anneli Thors

Den här bloggen

handlar om mitt hästliv. Jag skriver om det vardagliga livet och träningen av mina egna hästar, trevliga händelser med mina elever och deras hästar, upplevelser från kurser och allt annat som hör hästlivet till.

Jag skäms...

HästarPosted by Anneli Thors Sun, December 15, 2013 16:23:05
Vardagen rullar på med träningar, verkningar och behandlingar!
Vädret har varit lite si och så de senaste veckorna, kan man väl minst sagt säga; storm/orkanbyar, regn, snö, massor med plusgrader och sedan lika många minusgrader...Suck!

Som grädde på moset satt jag som åskådare på en träning, där jag i efterhand skäms över att jag inte reste mig upp och frågade tränaren vad i hela friden "hen" sysslade med?
Jag har under så många år avskärmat mig från träning som bygger på våld och tvång så jag har nästan gömt hur det var, men var går gränsen för "träning" och misshandel??
Är fem piskrapp befogade under ett ridpass? 50 rapp? Att sparka hästen i sidorna så det ekar i hela ridhuset (med sporrar på!)? Att slita och dra i munnet och sätta på en nosgrimma för att hästen inte ska springa runt och gapa?
Varför protesterade jag inte? Jo, de som red och folket på läktaren tyckte att hästarna gick så bra!?!?
Jag såg bara stressade hästar som "kapitulerade" men som kastade med huvudena för att försöka undkomma bettet, hästar som inte vill gå framåt men som tvingades fram med sporrar och piska...
För mig är detta misshandel och jag skäms för att jag inte tog hästarnas parti och protesterade!






Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Malin idas mamma Sun, December 15, 2013 22:32:13

Anneli,

Du är en fantastisk person och gör så mycket goda saker för både djuren och oss alla som får vara nära dig och ger så mycket av dig själv som berikar våra liv. Glöm aldrig det.

Vi styrs alla av våra rädslor för hur andra bedömer oss och tycker om vad vi gör och säger. Hur gärna vi än vill/tror oss vara befriade från dessa bojor så finns de tyvärr alltid närvarande. Att våga ställa sig upp och uttala en avvikande åsikt när man är ensam (tror sig vara ensam) är verkligen inte lätt och speciellt inte för dig som i ditt yrke är beroende av att "hästfolk" inte uppfattar dig som avvikande eller "störande".

Jag har full förståelse för dina samvetskval eftersom jag själv varit där. Men nästa gång det inträffar så vet du precis vad du ska göra. Vad andra tycker och tänker är helt oviktigt, det enda som betyder någonting är att du vet vad som känns rätt och att du har gjort det bästa som du kan i en situation för att hjälpa någon som är utsatt. Din inre kompass kommer att ge dig styrka att agera.

Kram

Malin